Hov för nybörjare

– Vad är det som händer egentligen?

Av Brynolf Haraldsson
Edit/tillägg av Aelfwynne of Eoforwic

Då SCA är en förening som har en ambition att skapa en medeltida stämning, har det med tiden formats en mängd ceremonier och traditioner, som skall medverka till att ge denna stämning. En del har sin grund i medeltida seder, men de flesta är nog rena SCA-traditioner.
Om man är något så när ny i föreningen kan det vara svårt att veta vad allt sådant går ut på, och vad som egentligen händer. “Varför slängde den där grabben en massa knivar på golvet innan han gick fram till killen i kronan? Varför står det en kille med ett stort svärd och ser trött ut bakom kungen?”, är frågor som man kanske förvirrat kan ställa sig. Så jag tänkte försöka reda ut lite hur det kan gå till på ett hov.

HÄROLD
När en härold vandrar runt, till exempel i Visbylägret, kan han exempelvis ropa ut att det är hov någon viss tid och plats. Har man någonting att anföra inför hovet anmäler man i god tid detta till härolden, och vandrar sedan dit i tid. Ofta är det försenat, men inte alltid.
När så alla satt eller ställt sig framför de tomma tronerna, och förhoppningsvis lämnat någon väg för den som håller hov, exempelvis kungen, att ta sig fram dit, kan allt börja.

 
INTÅG
En procession kommer vandrande, innehållande ex kungen, drottningen och deras följe. Först går en härold, skrikande att man ska ge plats för ex kungen och drottningen av Drachenwald. Efter honom följer en bunt blandat folk, och någonstans i mitten kungaparet. Alla i populasen (publiken, folket) knäfaller, de sittande reser sig först och knäfaller sedan, och blir kvar så tills de anmodas resa sig och göra det bekvämt för sig.

 
HOV
Bakom kungaparet på sina troner står det nu förmodligen en del folk. De flesta är nog med i kungaparets hov, det vill säga dem som de valt att ge något personligt ämbete. De som står bakom tronerna med stora svärd är förkämpar för de personer de bevakar, oftast för att de vunnit en tornering.

 
KUNGGÖRELSER
När det gäller kungörelser eller kallelser talar kungaparet genom sin härold. Det är alltså han som ropar ut vem som kallas inför hovet, eller vilken utmärkelse någon fått. En stor del av ett hov utgör nämligen utdelandet av olika utmärkelser. Men en utmärkelse är inte enda anledningen av vilken någon kan bli framkallad till hovet. Man kan ha bett om tillträde för att överlämna någon gåva, eller bli framkallad för att redogöra för resultatet i en tornering. Eller helt enkelt för att kungen tycker att man gjort något bra, och vill berätta det för en.

 
KALLAD INFÖR HOV
Det finns en del saker som kan vara bra att veta om just du blir framkallad, dock, för förr eller senare händer det de flesta som aktivt varit med i föreningen en tid. Härolden ropar upp ditt namn, och du blir ofelbart förvånad och förvirrad. Det som främst kännetecknar dem som verkligen förtjänar en utmärkelse är att de är fullständigt överraskade av att bli framkallade
Ingen annan än kungaparets förkämpar får bära vapen inför dem, så du lämnar allt vad du har av svärd och knivar till någon vän. Det finns de som lägger av sig högvis med vapen i gången framför tronerna, på ett spektakulärt sätt, men det är inte att rekommendera, om du inte skulle vara till exempel sheriffen av Drachenwald eller så.
Sedan går du ut i den gång som förmodligen finns, bugar när du är några meter från kungaparet, och knäfaller framför dem, där det bör ligga någon kudde att sätta knät på.
Om du nu skall tilldelas någon utmärkelse, så läser nu härolden upp den för populasen, från ett utmärkelsebrev. Om detta är ett riktigt illuminerat, och inte bara något tillfälligt ifyllningsdokument, hålls det upp så att alla ser det, man säger vem som gjort det, och populasen säger vördnadsfullt “Oooohhh…”. oavsett hur det ser ut.
Du får sedan dokumentet, och kungen och drottningen talar lite med dig personligen, varefter härolden utropar ett trefaldigt “Vivat!” för dig, som populasen stämmer in i. Det är helt fel att vid ett sådant här tillfälle hålla ett tacktal, så du reser dig, backar ett par meter, bugar, och vänder dig sedan om och går till din plats, då det skulle se fånigt ut att backa hela vägen. Förmodligen känner du dig ganska stolt och upprymd, oavsett hur dumt detta kan tyckas, som ju trots allt bara är en lek.

 
FÅNIGHETER
Mycket kan hända under ett hov, förutom att man delar ut utmärkelser. Kungen eller drottningen kan vilja säga något direkt till hela populasen, till exempel hur lyckad de tycker att Visbyveckan har varit. Någon ämbetsman kan tänkas berätta något, eller någon viktig information redovisas. Under många hov händer dessutom diverse fåniga saker. Alltifrån hyfsat medeltidsanpassade och lyckade fånigheter, som exempelvis händelserna kring den fruktade stråtrövaren Harald Hårdhänte för en bunt år sedan, till mer mundana och ibland mindre lyckade skämtsamheter.
Det är helt fel att själv spontant försöka göra något lustigt, om man inte är verkligt säker på vad man sysslar med. Generellt sett är det bra att titta på hur alla andra gör, och själv göra det samma.
Det är inte ovanligt att flera regenter håller hov tillsammans. Om exempelvis kungaparet och ståthållarparet skall hålla hov, tågar de in i en procession, båda paren med sin uppsättning hovfolk och varsin härold. De sitter alla fyra på varsin tron (inte så överraskande, kanske) Och antingen tar man ett hov i taget, eller lägger ett inuti det andra.

 
VIVAT
Istället för att hurra ropar vi i SCA “Vivat!”. Det betyder väl ungefär “Leve!”, och ropas tre (3) gånger. Ropas det för en person heter det ‘vivat”, gäller det flera heter det “vivant”. Applåder under hov finns det lite olika åsikter om. Själv tycker jag att det bara förtar stämningen, då man ju istället har vivat-rop.
Men när någon får en utmärkelse brukar ofta de som känner honom ropa och applådera, efter vivat-ropandet, och särskilt om det rör sig om någon stor utmärkelse kan väl detta vara rätt. Det är olika från hov till hov, och en del regenter tycker att det är tråkigt om inte folk jublar lite.

 
AVSLUT
När så alla ärenden klarats av frågar härolden om det finns några fler ärenden inför hovet. Det gör det vanligtvis inte, och man tågar ut på samma sätt som man kommit in, medan populasen åter knäfaller. Det kan både vara roligt att se ett hov, och fruktansvärt tråkigt om det finns en oändlig mängd ärenden som alla rör folk man knappt känner, inget kul händer, och det hela tar hur lång tid som helst, är det inget vidare. Men om det händer varierade saker, varav en del lite roligare, och man lyckas skapa en bra stämning, så kan det vara mycket underhållande. Det blir givetvis också bättre om det är man själv som kallas fram, eller om ens vänner får utmärkelser. Har man själv rekommenderat någon till en utmärkelse, eller kanske kalligraferat något utmärkelsebrev, blir det genast mer intressant.

sv_SESwedish